Kramp blir till min kamp.

Snacka om prestationsångest om att försöka formulera ett första inlägg, men tar jag tjuren vid hornen. HERE WE GO! Min kamp av Karl Ove Knausgård låg under luppen i söndags när bokcirkeln jag ingår i sågs i söndags. Ett komplext liv som beskrivs utifrån vardagliga ting, men med ett vackert och rikt språkbruk. Detta gör boken svår att definiera och frågan: ”vad handlar den om?” extremt svår att svara på. Livet med bödelns ständiga varma andedräkt i nacken är min tolkning. Frågan ”vad handlar den om?” är så central och viktig för vissa människor att böcker ratas på en sekund. Min Kamp är tyvärr en sådan bok, dels på grund av titeln som kan vara provocerande och väcka avsmak men också för att svaret på den eviga frågan inte är spännande. Livet och vardagen är inte semesterläsning för många, för det är just det man vill ha ett andrum från under en vecka i Turkiet. Det gör att boken blir till viss del exkluderande för den stora massan, trots att den har ett lågt pris och är fysiskt sätt tillgänglig för alla.

Rädsla över att språket är för pretentiöst eller att detta är en bok som har ”kidnappats” av kultureliten/litteraturälskare tror jag är en bidragande faktor till en vidare exkludering. Vilket är synd för det är en vacker bok, men sen har jag svårt att se mig själv läsa alla sex böcker på en och samma gång. Han är inte min husgud än.